ALKEMI – BLUFF ELLER HEMLIG KUNSKAP?

 

Vad är Alkemi?

Alkemi är för de flesta i västerlandet bara tokstollars försök att skapa guld av oädla metaller för sin egen räkning eller för någon girig och maktlysten kung eller adelsman, men för de riktiga alkemisterna var detta inte målet. Deras devis var "Vårt guld är inte det vanliga guldet", och det guldet som inte är vanligt är ett rött pulver som framkommer efter det långa och mödosamma arbetet i labratoriet. Detta röda pulver kallas "De vises sten" och är självlysande och med hjälp av det kan alkemisten förvandla vilka metaller som helst till guld och dessutom kanske förlänga sitt liv och vissa talar även om att det skulle göra människor odödliga. Alkemisten skulle genomgå en andlig process som liknar den kemiska och nå en högre andlig upplysning och vishet.

Den medeltide alkemisten Dorneus sade: "Transformera eder till levande filosofiska stenar".

 

Ursprung

Alkemi uppstod oberoende om varandra samtidigt i Kina, Indien och Grekland ca 150 fkr. Vid denna tid hade antagligen människan länge facinerats av detta mystiska ämne som sken så starkt och aldrig tappade sin lyster. Alla andra metaller verkade smutsiga i jämförelse, ja kanske till och med förorenat guld. Den grekiska alkemin uppstod i Alexandria i hellenistisk tid och levde senare vidare i den arabiska kulturen. Därifrån spreds den senare vidare till Europa där den fick starkt fäste. I Alexandria hade sedan länge det egyptiska prästerskapet bedrivt kemiska processer för att framställa keramik, glas, färg och läkemedel. De kände till att det förekom metaller som inte fanns rena i naturen utan skapas med hjälp av smältning (koppar, tenn, bly). Dessa kunskaper blandades i denna kosmopolitiska stad ihop med trollkonster, filosofi, medicin, mysticism och andra mer eller mindre pålitliga läror. Allt på grund av människans enorma hunger efter vetenskaplig upplysning vid denna tid.

När alla dessa vetenskaper och en hel del blufferi hade blandats uppstod det vad vi idag kallar alkemi, den kallades "den gudomliga konsten", dvs att omvandla olika ämnen. En myt uppstod om alkemins ursprung, att konsten skulle ha sitt ursprung i en avlägsen forntid, när gudar och änglar vistades på jorden. Som grundare nämns gestalter så som Hermes Trismegistos, Isis och Moses och som läromästare nämns flera filosofer och kungligheter, Demokritos, Kleopatra och Cheops.

Greken Empedokles hade teorin att alla ämnen var sammansatta av olika stora propositoner av: eld, luft, jord och vatten.

De alkemistiska tecknen för ovanstående ämnen:
Eld Luft
Jord Vatten

Om man ändrade propositionerna i ett ämne skulle man alltså kunna skapa ett annat. Araben Jabir ibn Hay-yan (722-815), som av många anses vara historiens störste alkeminst var inne på ungefär samma spår som Empedokles. Han menar att alla sammansatta ämnen bestod av svavel och kvicksilver och om man ändrar propotionerna på dessa ämne uppstår nya ämnen.

De alkemistiska tecknen för kvicksilver och svavel:
Kvicksilver Svavel

Ända från antiken och framåt till medeltiden brukade alkemister skriva egendomliga pergament och böcker och undertäckna dem med namn som Sokrates, Platon, Aristoteles.

Därför är det väldigt svårt att veta vad som är äkta antika texter och vad som är förfalskningar från medeltiden.

 

Mål

Alkemins egentliga mål är att bringa oss tillbaka till det ursprungliga själsliga helhetsintrycket och att finna urmaterialet, "massa confusa", "materia prima" eller De vises Sten som det vanligen kallas. Det är ur De vises sten som alla de fyra elementen skulle ha uppstått. Om man lyckades ta fram detta urämne skulle metallförvandling bli mycket lättare. De vises sten hade den egendomliga förmågan att förvandla alla oädla metaller den kom i närheten av till guld, dessutom var den botande mot allehanda krämpor och sjukdomar och i vissa fall gav den t om odödlighet, ett elexir helt enkelt. För att få fram De vises sten krävdes att en mängd olika processer utfördes. Processer som inom alkemin inkluderar både kropp och själ, vilket är ovanligt i sådana här sammanhang. Andra liknande läror t ex gnostisismen menar att kroppen och själen är delade i två mer eller mindre oberoende världar. Hos gnostisismen ska själen lämna kroppen och nå ett högre tillstånd. Men som sagt finns inte detta tänkande inom alkemin utan här måste själen genomgå samma processer och reningar som alkemisten utför med sina kemiska preparat. När alla processer har genomgåtts har själen nått en högre nivå av medvetande och alkemisten har framställt "materia prima". Fast det var aldrig någon som lyckades…vad vi vet. Vad som är säkert är att många försökte i alla fall. På medeltiden pös och pyrde det i var och varannat slott. Alla kungar hade egna hovalkemister som alla lovade att fylla stadskassan kraftigt. Få lyckades och många blev avrättade därför.

 

Processer

Den alkemistiska processen var en enormt svår och krävande syssla.

Det första alkemisten gjorde var att han valde vilket material han skulle arbete med (dvs, göra guld av). Detta var inte lätt eftersom alla alkemistiska texter alltid var medvetet rörigt skrivna för att skydda läran mot ovärdiga utövare. Allt var skrivet i symboler som ibland såg ut som rena rebusar. Alkemister exprimenterade med en rad olika preparat, blod, gödsel, urin, vax, arsenik och kvicksilver mfl.

Det andra problemet var att alkemisten skulle bestämma vilka försök han skulle utföra och i vilken ordning han skulle utföra dem. Den första fasen var förruttnelseprocessen, den sk

"nigredo". Denna process sker i en sk pelikan, en glaspjäs som ser ut som en pelikan som biter sig själv i bröstet. "Nigredo" innebör att preparatets livsgnista drivs ut i form av ånga, ånga som senare droppar ned igenom pelikanens näbb på preparatet och återföder det.

Nästa fas i processen är att låta preparatet växa med hjälp av värme och transformera sig till sin vitaste renhet, dvs att preparatet börjar lysa med vitt sken inuti pelikanen. Denna fas kallas "Albedo". När värmen ökas mer uppstår ett vackert färgspel och då måste alkemisten vara vaksam och inte stanna upp alltför länge med att studera detta utan snabbt gå vidare till nästa fas eller tillstånd som kallas "Rubedo". Där alkemisten arbetar med preparatet i denna fas måsta han iakta den största vaksamhet och försiktighet för att ett enda felsteg i detta skedet skulle betyda att pelikanen skulle explodera i ansiktet på den för ivrige alkemisten och hela arbetet skull vara spolierat. Alkemisten ska nu en sista gång glödga sitt preparat för att det ska transformeras in i sitt röda tillstånd "Rubedo". När detta har skett ska alkemisten låta sitt preparat svalna i ungnet innan han kan ta ut det och ur pelikanen hälla frukten av sitt arbete,

Det som vi kallar det röda svavlet, De vises sten eller livselexiret.

Alkemisten ska utföra sitt arbetet och hålla resultatet borta från nyfikna och giriga blickar och störande krafter. Han ska ha renhet i sitt sinne, låta kärleken vara hans ledstjärna, låta ödmjukheten vara hans stav och låta tystnaden vara hans mantel.

 

Furstar och Falskmyntare

Det är ju ganska naturlig att det bildades band mellan alkemins värld och de styrandes värld.

Det kan beropå furstarnas kroniska brist på pengar för att finansiera sina krig och följaktnigen även också avsikten att sprida falska pengar.

Alkemsiterna (de flesta rena skojare) under medeltiden brukade ströva land och rike runt för att bjuda ut sina tjänstar till kungar och adelsmän. Ibland kunde de tjäna ihop till brödfödan innan de blev avslöjade och tvungna att fly för att slippa bli torterade, kastade i fängelse eller halshuggna. Om nu någon vid tiden framstående vetenskapsman skulle ha funnit några formler som var så korrekta så att de skulle kunna vara äkta löpte han risk för att genast bli fängslad och satt i tvångsarbete hos någon furste, för det var verkligen furstarna som höll kitlarna kokande på den tiden.

Enligt sägnen från 1200-talet skulle Aristoteles ha avslöjat för Alexander den Store hur hemligheterna runt guldmakeri. Roger Bacon drömde om att kunna lära en furste dessa hemlighetr och därmed erhålla en hederstitel och bli hans rådgivare

Den danske kungen Christian IV hade en alkemist i sitt hov vid namn Kaspar Harbach som gjorde kuriösa mynt av konstgjort guld till kungen. På den ena sida fanns visserligen Kungens

porträtt men på andra sidan fanns ett par glasögon och den latinska texten för "Se herrans underbara skapelser".

Karl II av England hade bygggt sig en trappa direkt från sitt sovrum till slottets labratorium på vånigen under och Anne av Danmark som var gift med den sachiske elektoren hade ett privatlabratorium om på den tiden ansågs vara helt oöverträffat.

Franske kungen Henrik IV:s hustru Marie de Medici gav en mindre förmögenhet till en fånge på bastiljen som hade lovat att skapa ett elexir till henne. Den inte helt ärlige alkemisten använde dock pengarna på ett annolunda sätt, han mutande fängelsevakterna och tog med sig resten av pengarna och flydde.

Även i Sverige hade kungahuset alkemister i sina hov. Karl XII benådade en fånge mot att han skulle skapa guld för ett värde av en miljon riksdaler om året åt kronan. Det blev inte några miljoner men gott och väl en säck dukater och en minnesplaket med kungens bild och den latinska texten "detta guld tillverkade O.V. v Paykull genom kemisk konst i Stockholm 1706". Även Gustav II Adolf och hans dotter Drottning Kristina uppmuntrade ivrigt guldmakeri.

 

Min personliga åsikt.

Jag tror personligen att alkemi är en stor bluff även om det säkert finns spår av sanning någonstans långt inne i den alkemistiska röran. Så är det med de flesta lustiga myter, legender och läror, att de är vansinniga men fakiskt har en grund av sanning. Det gäller bara att hitta den och då får man söka noga.

 

-Men det går ju faktiskt!!!

Från antagligen ganska säkra källor (min vän Rikard Hallberg som går Natur har berättat detta) har det sagts mig att gåtan med praktisk alkemi är löst. I vissa stora labratorier har vetenskapsmän lyckat att med hjälp av maskiner ändra atomstrukturen på en blyatom så att den blir en guldatom. Denna process är dock så kostsam och svår att arbetet inte är värt pengarna. Det är tyvärr helt omöjligt att "skapa" guld på några andra sätt än det ovan nämda.

Vilket olyckligt slut på en så stor myt.

 

Käll- och litteraturförteckning

Bradbury, Will: In i det okända. Barcelona 1983

Edenborg, Carl-Michael: Den siste svenske alkemisten. Populär Historia Nr 1/97

http://home7.swipnet.se/~w-73784/alkemi.htm

http://paranormal.se/psi/alkemi.html

Mamane, Betty: Nya fakta om världens mysterier. Stockholm 1997

National Encyclopedin, band 1 Belgien 1993

Ramklint,Ulla Britta: Guld, Drömmen om evig rikedom. Populär Historia Nr 5/1992 Lund 1992



Namn: Alkemi - Bluff eller hemlig kunskap?

Författare: Fredrik Hyltén-Cavallius

Klass: HII, Eksjö Gymnasium 1998-1999

Ämne: Historiska gåtor

Handledare: Inge Jonliden


Detta arbete är, som ni ser, författat av mig när jag gick i andra ring. Därmed vill jag reservera mig för dåligt språk eller andra tattigheter. =)

Lund, AD 20030513 - Fredrik Hyltén-Cavallius - www.admetam.org